Frågan är: ”Varför hatar wokekulturen den gamla vita mannen"? Därför att den är ansvarig för allt det onda i världen.

Att man söker syndabockar när något gick snett är inget nytt fenomen i sig men idag känns det som att metoderna blivit mera radikala. Den gamla vita mannen är inte bara en del av mänskligheten utan är också samtidigt en metafor för traditioner och värderingar som wokekulturen bekämpar.

Med resultatet att våra västliga samhällen tappar förmågan att i saklig anda diskutera viktiga ämnen. Personer som presenterar gruppen som argumenterar med från mainstream avvikande åsikter eller till och med fakta diskrimineras genom cancel cultur, censur, shadowbanning, deplattformering, yrkesförbud eller andra frihetsbegränsande åtgärder.

Men vad betyder gammal i sammanhanget? Ja, det betyder bevarandet av traditioner, förvärv av erfarenhet genom att ta lärdom av historian, jordnärhet, sunt förnuft, mognad och disciplin. Jag skulle säga att dessa egenskaper kan man bra tillskriva konservatismen.

Motsatsen till den är wokekulturen. Den präglas av infantiliteten, alltså vägran att bli vuxen och tar ansvar och sprider ut sig i kommunikationen från aktivismen men även inom politiken och näringslivet. De så kallade progressiva krafter har målet att krossa stora delar av vår kultur och värderingar.

Detta blir tydligt när vi ser hur gamla böcker skrivs om enligt den nya politisk korrekta normgivning , gatunamn ändrats, statyer fällas, vissa filmer som återspeglar de traditionella könsnormer allt för tydligt deplattformeras, projekt som är med i denna aktivism kan däremot räkna med bifall från myndigheterna, journalismen, politiken som ofta syns på listorna om statliga bidragspengar. Även att vissa politiska rörelser som tex BLM, Antifa, klimataktivister eller olika feministiska organisationer främjas av den offentliga sektorn och hyllas av medier och politiken. Så det visar sig tydligt i vilken riktning våra samhällen ska utvecklas om det progressiva med allt för mycket ideologi belastade agendan får bestämma (kan man egentligen använda hållbarhetsagenda då kanske stora delar av nämnda områden samlar sig under begreppet och kan vi tom prata om agenda 2030 i sammanhanget?)

Så resultatet av det kan vara att step by step skrivs historian om. Men man borde komma ihåg att historian är samhällens lärare. Mänskligheten gjorde framsteg genom lärdom av misstag och succé. Detta bidrog i stort till samhällens utveckling. Men om man suddar ut eller ändrar synvinkeln på historian ger man möjligheten att rita om kartan och man så med kan forma en hel ny realitet som matchar deras narrativ. Allt som däremot inte bejakar wokekulturen kallas för reaktionär, alltså bakåtsträvande. Men detta är farligt då särskilt våra unga människor lätt kan tappa fäste och orientering. Sammanfattande kan man säga att den infantila wokekulturens naturliga fiende är den vuxnas konservatism.

Men konservatismen är inte reaktionär. Den vill inte gå tillbaka till dåtiden utan den intresserar sig för det som ger stabilitet . Den är mera en bevarare av saker som uppnåtts pga dåvarande prestationer som skapade välfärd och lever på traditionernas kraft. Konservatism är inte immun mot förändring. Men den ska ske med försiktighet och med rationellt tänkande som bas utan realitetsförlusten som den progressiva vänstern är präglad av.

Wokekulturen däremot lever i en filterbubbla i det nuet. Ska något förändras om vi nu pratar om den aggressiva aktivismen inom woke eller pk- kulturen ska det förändras på radikalt sätt. Men det de inte kan leverera är att följa principen om beviskraften om den stora nyttan för människan, förändringen skulle medföra. Beviskraften ligger nämligen på den som vill genomföra stora reformistiska processer. Men här blir det svårt då de stora agendor som ska genomföras bygger på ideologier, baserade på antaganden eller modeller utan nämnvärd vetenskaplig evidens. Så det starkaste argumentet för konservatism är den moderna världens komplexitet. Deras ostadiga karaktär är osäker och består av oförutsägbarhet. Corona och Ukrainakrisen har visat detta tydligt.

Konservatismen är också tron på normaliteten. Men det som händer idag är att det pågår en kulturrevolution som genom åren dragit sig genom alla instanser av det offentliga livet som blir allt mer aggressiv.

Ta vi till exempel hbtq-ia propagandan. Tidigare gjorde man inte en stor sak av detta men idag hör de olika begreppen kring genus till officiella grundbegrepp inom myndigheterna, skolorna och tom i dagis. Innehållet av denna propaganda är i princip att faktumet att det bara finns två kön är inte längre en självklarhet. Den gamla standarden ifrågasätts i alla områden i samhället. En nyckelroll i det hela har bland annat de studerande som under 1968 levde ut den fria kärleken och nu sitter som professorer i universiteten som lär ut vänsterteorierna och pk-tänkandet till dagens studerande helt på vetenskapens bekostnad.

Till den hör tex diversitetsideologin. Man struntar i princip i varje form av anpassning till den nuvarande kulturen- det ska inte finnas en ledande grundläggande kulturform helt enkelt. Men det är farligt då den kan vara en dörröppnare för parallellsamhällen. Därför att den tex ser ingen skillnad längre mellan könen och deras diskrimineringsförbud skapar ett tabu i skillnaden mellan normal och patologisk dvs här lägger man en neuros till grund för identitet. Det betyder i sin tur att neurotikern fastnar i sin ångest och blir bekräftat av medier och politik. Namnet på detta är IDENTITETSPOLITIK. I klartext betyder det att hysteriker inte blir psykoanalytiskt behandlad utan de blir hyllad av medier och politik. Ja. Att vara modern och galen är lätt men att vara på klart förstånd är svårt idag. Vi har uppnått en punkt då det onormala blivit legitimerad däremot det normala stigmatiseras. Människor som använder sitt sunt förnuft och ifrågasätter denna trend blir ofta kallad som reaktionär. Men hur känner man igen identitetspolitik? Jo. Du måste inte titta på vad den står för utan se vad den bekämpar!! Framför allt bekämpar den kärnfamiljen. Som borgerlig livsform bildar den den sociala normalitetens kärna men är på väg att suddas ut.

Problemet är egentligen inte att samhället tolererar detta utan vi får det svårt med att backa bandet och samhället på lång sikt förlorar begreppet om normalitet med resultatet att att rebellion och neuroser främjas samtidigt och befriar mänskligheten så med från realitetens last. Detta är den woka kulturrevolutionens kärna då västvärlden vänder sig mot sina tidigare värderingar. Utfallet blir att man ersätter det tidigare onormala med det nya normala. Tex var homosexualitet tidigare tabubelagd. Men detta tabu betraktas idag som primitiva fördomar och leder till gränslösa sexuella friheter som i ett vidare skede bidrar till heterosexualitetens upplösning. Heterosexualiteten får inte längre definiera sig som naturlig standard. Idag propageras detta som en modern livsstil. Däremot stigmatiseras idag tidigare självklarheter som tex konsum av kött. Ifrågasätter du detta är du antigen reaktionär, högerradikal eller du får ett ”fob” beteckning som epitet.

Detta och i andra områden inom den woka agendan som tex klimat- , antirasism eller inom migrationsaktivismen bygger man sin marknadsföring på moral. Genom moralisering uppnår man effekten att ingen vill stå utanför eller vill bli stigmatiserad. Så att bara ett fåtal av människor vågar ifrågasätta. De har genom sitt sunda förstånd förstått att man inte kan ersätta vetenskaplig evidens med moral.

Kan vi inte bryta trenden hamnar vi tillbaka i utvecklingen, dit till samhällsformer som lägger den enskilda individen åt sidan och satsar på det kollektiva ansvaret istället.