top of page
  • Anette

Uppdaterat: 16 jan.


Dagens boktips är en bok av Fredrik Önnervik 2020: Kön och makt i historien – en kritisk idéanalys av feminismen.

Denna bok levererar troligtvis den mest omfattande kritiken av feminismen som skrivits på svenska. Den är baserad på läsning av flera feministiska tänkare samt på en stor litteraturlista bestående av statistik, akademisk forskning och politisk teori (litteraturlistan är ca 36 sidor lång).

Boken är skriven för alla som är intresserade av feminismen men som inte har hittat någon ordentlig kritisk granskning av ideologin.




Jag vill här kort beskriva ett par av argumenten i boken. Det första handlar om föreställningen att kvinnor har varit förtryckta historiskt. Detta är troligen en av de mer kontroversiella röda trådarna i boken. Idén om det historiska förtrycket av kvinnan bygger dock på moderna, ideologiska föreställningar som projiceras bakåt på tidigare epoker. Inte minst inom populärkulturen överöses vi med bilder av ”hur det var förr” och hur förtryckt kvinnan har varit. Författaren vill dock påstå att detta inte är vad historien visar för oss, och det är definitivt inte så den stora majoriteten av män och kvinnor genom historien har uppfattat sina situationer.


Det är förstås sant att män och kvinnor haft olika roller, rättigheter och skyldigheter historiskt. Men det förefaller som att detta har haft främst ekonomiska, evolutionära, religiösa och andra orsaker. Historien utmärks inte av ”könspolitiska” överväganden där ett alltomfattande ”patriarkat” försökt exploatera och förtrycka kvinnan i syfte att skapa nytta och makt för mannen.

I boken går författaren genom saker som arvs- och egendomsrätt, arbetsliv, rösträtt, kärnfamiljen, frågor rörande sexualitet osv. Istället för att tillämpa en teori om ”patriarkat” och ”könsmaktsordning” försöker han visa hur andra faktorer har högre förklaringsvärde när det gäller att förstå dessa fenomen.


Det är även tydligt att dessa könsskillnader vad gäller roller, rättigheter och skyldigheter genererade för- och nackdelar för båda könen.

Samhällen, åtminstone vad gäller kön, har aldrig försökt förtrycka en part till den andres fördel. Snarare har män och kvinnor genom samarbete, gemensam uppoffring och välvilja önskat leva ett gott liv tillsammans. Deras motståndare har varit naturen, fattigdomen, sjukdomar och ibland rivaliserande grupper, inte varandra.


Ett annat argument handlar om begreppet jämställdhet. Feminismen har enligt författaren aldrig verkat för jämställdhet annat än i undantagsfall, och i synnerhet inte idag. Jämställdhet betyder t.ex inte jämlikhet inför lagen, och det är inte så feminister själva definierar sin ideologi. Om det hade varit det hade vi sett feminister kritisera orättvisan i vårdnadstvister, ojämlikheten inom straffrätt, diskrimineringen av män genom kvotering o.s.v. Men istället kan vi observera raka motsatsen. I boken ges åtskilliga exempel på detta.


Frågan är dessutom om jämställdhet i den meningen ens är något eftersträvansvärt. För att ge några exempel. Att män oftare är snickare, matematiker och rörmokare medan kvinnor oftare är förskollärare, socialarbetare och sjukskötare är en icke-fråga som förklaras väldigt väl av de biologiska könsskillnader som existerar mellan könen. Vissa politiker vill fixa till statistiken genom kvotering, men även genom lägre standarder inom exempelvis polis och brandkår. Detta är inte bara diskriminerande mot män, det försämrar även alla yrken det faktiskt tillämpas i.

På samma sätt, att män och kvinnor beter sig annorlunda vad gäller arbets- och familjeliv har främst biologiska och ekonomiska orsaker. Alla försök att ”rätta till” detta borde upphöra. Möjligen skulle det resultera i mer uppdelning mellan könen, men det bör inte uppfattas som ett problem. I själva verket finns starkt stöd för att sammanhållning och lycka ökar samtidigt som skilsmässor minskar när det sker en viss uppdelning mellan makar, något som diskuteras ingående i boken.


Den svenska förskolans läroplan säger att förskolan skall "motverka traditionella könsmönster och könsroller”. Enligt all tillgänglig forskning är pojkar och flickor inte helt likadana, de har delvis olika preferenser och intressen vilket resulterar i just ”traditionella könsmönster”. Detta borde man bejaka, inte motverka. Om inte annat i syfte att respektera barnets personlighet och utveckling. Det är en märklig utveckling att olikheter mellan män och kvinnor har kommit att uppfattas som något dåligt. Det är snarare just våra olikheter som gör oss intressanta för, och attraherade av, varandra. Könsskillnader bör bejakas, inte utrotas eller förnekas.


Andra sätt feminismen söker uppnå sin idé om jämställdhet är genom genusvetenskap och dylikt. Vi kan av sådana företrädare lära oss att vetenskap är ”manligt kodat” och behöver förändras genom att exempelvis ta bort innehåll från fysikläroböcker i syfte att få in ”kvinnliga perspektiv”. Vetenskaplig kunskap har även beskrivits som ett slags våldtäktsfantasi där vetenskapsmannen påtvingar Moder Natur sina matematisk-tekniska modeller i syfte att exploatera henne. Litteratur, konst och musik ska inte läras ut och uppskattas som en del av en kanon, utan kritiseras i syfte att avslöja vilka patriarkala föreställningar som gömmer sig inom och bakom verken. Läroböcker och lärare byts ut i syfte att uppnå den så kallade jämställdhetsintegreringen på universiteten.


Slutligen menar författaren att det är skamligt hur den gängse bilden av män i vår kultur består av feministiska vanföreställningar. Vi får ofta höra saker som ”alla män bör ta ansvar för våldtäkter”, att maskulinitet är ett slags sjukdom eller störning, att maskulinitet måste ”dekonstrueras” o.s.v. I verkligheten är det fel på varken män eller maskulinitet. Manligheten rymmer goda karaktärsegenskaper såsom mod, stoicism och duglighet och borde äras snarare än ”dekonstrueras”. Problem uppstår snarare när pojkar inte tillåts skapa en hälsosam maskulinitet. Till exempel genom att på förskolan ”motverka traditionella könsmönster” och hindra pojkar från att leka som normala pojkar gör, genom att pojkar på grund av skilsmässa och vårdnadstvist växer upp utan en faderlig närvaro, genom att de aldrig får höra positiva beskrivningar av manlighet, genom feminiserade förståelser av hur psykiatri ska utövas o.s.v.

Det feministiska jämställdhetsidealet är inte bara verklighetsfrånvänt på grund av förnekandet av existensen av biologiska könsskillnader, det bygger på en i grunden föraktsfylld inställning gentemot män och maskulinitet som är direkt osund.


Ord och inga visor med andra ord, av Önnervik. Huruvida han har rätt eller ej, lämnar jag åt den intresserade läsaren att avgöra. Men tankeväckande är den i högsta grad.

235 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla
bottom of page