Insändare i Ålandstidningen 23.08.2022.
Sluta uppmuntra unga flickors könsdysfori
I alla tider har det funnits ett antal kvinnor som inte riktigt passar in i normen. De beter sig lite udda, har svårt med gränsdragningar och med det sociala spelet. De har annorlunda intressen eller beteendemönster än andra kvinnor. Samhället har alltid haft svårt att hantera dessa kvinnor. De har spärrats in, de har tvångssteriliserats, de har stigmatiserats och setts på som dåliga, de har fråntagits sina barn och sina mänskliga rättigheter. De har misshandlats och utnyttjats, ofta även sexuellt. De har kallats promiskuösa, lösaktiga eller rentav sinnesslöa.
Utifrån dagens vetenskap och terminologi är det rätt tydligt att det handlar om en grupp kvinnor med lättare funktionsnedsättning, kognitivt, emotionellt eller neuropsykiatriskt. De mår ofta psykiskt ganska dåligt och är lätta offer för olika samtida trender och strömningar vare sig det handlar om missbruk, ätstörningar, gränslösa sexuella beteenden, intoxikeringar och/eller andra former av självskadebeteenden. De ingår inte sällan i ungdomskulturer med uppseendeväckande klädstilar, likt det som tidigare var punk och som senare utvecklade sig till emo.
De senaste åren har det växt fram en trend bland dessa tjejer att ifrågasätta sin könsidentitet, helt enkelt för att det ligger i tiden med sådant, och för att framgångsrika transaktivister lockar dem på nätet. Antalet nya fall av diagnostiserad könsdysfori bland tonårsflickor har enligt Socialstyrelsen i Sverige ökat med närmare 1.500 procent sen 2008, en ökning som ses i hela västvärlden. Även hos pojkar ses en ökning men den är betydligt mindre.
Det gör mig beklämd och arg att dagens feminism driver på och bejakar denna utveckling, då den i värsta fall leder till att den lättpåverkade unga tjejen påbörjar en oåterkallelig resa mot att blockera sin egen normala pubertet med läkemedel, operera bort sina friska bröst och ge sig in på en livslång substitution med testosteron. Det kan inte nog betonas att dessa behandlingar ger upphov till oåterkalleliga förändringar av de unga tjejernas kroppar. Att ångra sig blir hart när omöjligt. Lyckligtvis sällan, men i värsta fall, är slutmålet en omfattande och inte alltid så lyckad radikal kirurgi av det egna könsorganet.
Vi kan inte stillatigande titta på detta intellektuella och moraliska haveri. Vi är övertygade om att historien kommer att med samma avsky se på denna könskorrigeringarnas epok som vi nu ser bakåt på tvångssteriliseringarnas epok.
Vi måste skärpa till oss kring detta.Det måste finnas en plats i världen även för normöverskridande udda tjejer. Och med rätt sorts hjälp och stöd kan de naturligtvis ha ett alldeles utmärkt liv.Medvetenheten kring killar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har blivit större. Men tjejerna leds vidare mot alltmer groteska ingrepp. Det är en skam för vår samtid.
Anette Lehtinen
Sonja Widelius
Sanna Willford
Katja Janetzko
Ålands Konservativa Förening Urd
Comments