top of page
  • Urd

Uppdaterat: 25 jan.

Insändare i Ålandstidningen 22.01.2024 som är en replik på denna insändare av Nina Fellman.


Vi ska göra ett försök att lugna Nina Fellman, ingen ska bort. Man kan använda ordet mångfald på olika sätt. Ett sätt är att använda ordet deskriptivt, bara för att beskriva att vi har en stor variation, en mångfald av människor i ett samhälle. Mångfald utifrån denna förståelse är en bra sak, men helt meningslös att diskutera eftersom det är en självklarhet.


Den djupare meningen handlar om det politiska mångfaldskonceptet, den identitetspolitik som slagit igenom stort på senare år. Den handlar om att man lyfter fram valda delar av ”mångfald” så som kön, ras, etnicitet och sexuell läggning samtidigt som man helt bortser från andra. Kvinnor och minoriteter ska självfallet ha samma rättigheter som alla andra och slippa diskriminering, men mångfaldspolitiken tar gärna detta ett steg längre. Man menar nämligen att exakt samma sammansättning som finns i samhället i stort bör avspeglas inom alla samhällsinstitutioner och -områden. Längst beträffande detta har vi kommit gällande könsfördelningen. Det är redan lagstadgat om att styrelser och nämnder i offentlig regi ska ha en könsfördelning på 40/60 och från och med 2026 gäller denna lag även större börsnoterade företag. Syftet är att på sikt få in övriga identitetsmarkörer så som ras et cetera. Att man inom filmindustrin och reklambranschen vill spegla hela det identitetspolitiska spektrat är sin sak, men inkvoteringarna utifrån ras i den amerikanska högskolevärlden är ett bra exempel på hur dåligt mångfaldspolitiken slår. Där får nämligen väldigt högpresterande asiater stå tillbaka för afroamerikaner med mer mediokra studieresultat för att kvoterna ska bli rätt.


Vi menar att denna politik är problematisk ur flera avseenden. Varje gång man tillsätter en person på basen av kön, ras, etnicitet eller sexuell läggning med hänvisning till positiv särbehandling, diskriminerar man en annan person. Att tvinga fram en jämställdhet genom lagstiftning och kvoter gör att frivilligheten försvinner. Att detta kan leda till att både kompetens, engagemang och intresse i gruppen försämras torde vara självklart och något många styrelser och nämnder tampas med.


Vi ser inte nyttan med dessa ytliga identitetsmarkörer. Vi tycker kön, ras, etnicitet och sexuell läggning är helt ovidkommande egenskaper, som alla i sig rymmer en oändlig mångfald. Alla kvinnor är inte stöpta i samma form, lika lite som exempelvis alla svarta, alla svenskar eller alla homosexuella är det. Utan att vilja slå omkring oss med nedsättande epitet (det överlämnar vi till andra), menar vi på allvar att detta slags tänkande, där individer reduceras till kön och hudfärg och dessa antas inneha någon slags inneboende essens som bara kan representeras av andra i samma grupp, är ett djupt sexistiskt och rasistiskt sätt att tänka.


Utöver detta har man från statligt håll har byggt upp en omfattande ”mångfaldsindustri” som i korthet går ut på att inpränta mångfaldspolitikens förträfflighet i medarbetare och medborgare. Samt lära dem att tänka rätt i mångfaldsfrågor som att positiv särbehandling alltid är rättfärdigat, att de som enligt den intersektionella maktanalysens bedömningskriterier menas vara privilegierade bör maka på sig. Mångfaldsindustrin kostar betydande skattemedel och leder till att åsiktsmångfalden försvinner.


Tro det eller ej Nina Fellman, vi värnar och uppskattar mångfald. Det är mångfaldspolitiken vi vill ha bort. Vi tycker inte det är fruktbart att jobba mot maktstrukturer och diskriminering genom att skapa mera av detsamma fast i ny tappning.


Ålands konservativa förening Urd rf

Anette Lehtinen

Rene Janetzko

Sonja Widelius

Katja Janetzko

13 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Viktigt att inte blunda för samhällsproblem

Insändare i Ålandstidningen 23.01.2024 som är en replik på denna insändare av Barbro Sundback. Tack Barbro Sundback för dina synpunkter i frågan om vad vi inom den konservativa föreningen Urd tycker ä

Ogrundade anklagelser, Fellman

Insändare i Ålandstidningen 16.01.2024 som är en replik på denna insändare. Nina Fellman är vid det här laget en rutinerad politiker och en ännu mer rutinerad, närmast ett proffs på samhällsdebatt. Än

Inte vi som står för propagandan

Insändare i Ålandstidningen 14.01.2024 som är ett svar på denna insändare av Barbro Sundback. Tack Barbro Sundback, för din text och dina frågeställningar. Konservatism missförstås genomgående som en

bottom of page