Insändare i Nya Åland 03.07.2023.

Den nya synen på kön är svårbegriplig

Det har väl inte undgått någon att det sedan några år pågår en slags revolution i hela västvärlden, där vår syn på könen är det som ska förändras radikalt, från grunden. Det handlar inte om att vetenskapen har kommit med några nya rön i frågan utan det är en ren ideologisk produkt som rullas fram.

Ideologins grundläggande premisser är ganska obegripliga för vanliga människor, och ter sig motsägelsefulla även för mera insatta. Ytligt dominerar ett budskap om att vilja lösa upp könskategorierna helt, se könet som flytande på ett spektrum och att alla ska ha rätt att vara som man är. Men där inunder ses könet som väldigt fixt och beständigt, könsnormerna är mer rigida än de varit på många årtionden och där barn som leker, klär eller beter sig könsöverskridande snabbt som attan antas höra till det motsatta könet. Med därtill hörande, livslånga process. Utöver detta verkar hela begreppet ”kvinna” vara under attack.

Vad är det som pågår?

Den nya synen på kön är på många sätt svårbegriplig för vuxna. Men för barn är den helt obegriplig. Och dessvärre påverkas barn från många håll till att tidigt fundera över och ta ställning till alltför svåra saker så som sexuell lust, läggning, kön och könsidentitet, genus, könsnormer med mera.Många, rent av de flesta av oss här på Åland, har i sin bekantskapskrets hört talas om barn eller unga som plötsligt definierar sig som trans. Inte ska prepubertala barn kalla sig för homosexuella eller trans, det är att sexualisera barn på ett högst obehagligt sätt. Och varför kommer WHO med riktlinjer för sexualundervisning till småbarn där en av punkterna för noll- till fyraåringar är att ”ge information om njutning vid beröring av sin egen kropp och tidig onani” eller ”ge information om rätten att utforska könsidentiteter”? Noll- till fyraåringar! Och varför ska barn delta i sagostunder med dragqueens som reproducerar en extrem och vulgär könsstereotyp av en kvinna?

Det talas mycket om barns och ungas psykiska hälsa men sällan hör man om kopplingar till just detta, varför? Jo, för om man riktar minsta kritik eller ifrågasättande gentemot den nya synen på kön, den nya könsideologin, blir man snabbt som tusan anklagad för att vara transfob, aggressiv och ondskefull. Som heterosexuell och icke-trans ska man helst hålla tyst och ”se över sina privilegier”.

Men vi vägrar tystas. Man kan inte göra om på ett samhälles hela syn på så grundläggande saker som könen, byta ut ord, definiera om, ändra i lagar, bara för att ett litet fåtal personer ska antas känna sig inkluderade. Inte om det exkluderar kvinnor och i synnerhet inte om det sker på bekostnad av att en hel generation barn far illa. Är vi verkligen de enda som oroar oss över den här utvecklingen? Det här handlar inte om kärlek, tolerans och inkluderande. Det är snarare motsatsen. Samma utveckling sker i hela västvärlden men här på Åland pratar vi inte om det.

Anette Lehtinen

René Janetzko

Sonja Widelius

tja Janettzko

Ålands Konservativa Förening Urd rf

Tillbaka