top of page
  • Skribentens bild: Urd
    Urd
  • 24 okt.
  • 3 min läsning

Vi lever i en tid där ordet ’förändring’ har blivit ett självändamål. Allt ska omformas, ifrågasättas, rivas upp och byggas om – ofta utan att någon längre ställer frågan varför. I denna rastlösa rörelse går något avgörande förlorat: förankringen i verkligheten, i kulturen, i det gemensamma arvet.


I en tid där nästan allt betraktas som utbytbart – relationer, värderingar, kultur och till och med identitet – vill vi i Ålands Konservativa Förening Urd lyfta fram något radikalt: vikten av att bevara det som gör livet värt att leva.


Den brittiske filosofen Roger Scruton påminde oss om att konservatismen inte handlar om att stoppa förändring, utan om att älska det som finns. Den växer ur tacksamhet – för våra institutioner, vår kultur och vårt samhälle. Ur denna kärlek följer också ansvar: att skydda, vårda och föra vidare.


För oss på Åland betyder det att stå upp för vårt språk, vårt kulturarv och vår självstyrelse. Det betyder att försvara familjen som samhällets grund, där värderingar och respekt formas. Det betyder att slå vakt om yttrandefriheten, som nu hotas både av självcensur och av politiska försök att forma ”rätt” åsikter.


Scruton kallade konservatismen för ”ett uttryck för kärlek till det som finns”. Denna kärlek står i skarp kontrast till den progressiva impuls som ser varje tradition som ett hinder, varje gräns som förtryck och varje olikhet som orättvisa. Men ett samhälle kan inte byggas på ständig dekonstruktion – det kräver sammanhang, historia och mening.


Vi i Urd menar att modern konservatism är en nödvändig motrörelse. Den handlar inte om nostalgi, utan om att ge mening och kontinuitet i en splittrad tid. Vi vill att förändring ska ske med förankring, inte på bekostnad av vår gemensamma grund. Vi vill se ett samhälle där barn får trygghet, där skolan lär ut kunskap före ideologi, där kulturens uppgift är att förädla – inte agitera.


Identitetspolitiken lär människor att se sig själva som grupper i konflikt, inte som medborgare i ett gemensamt samhälle. Den ersätter gemensam kultur med konkurrerande offerroller. Den progressiva ideologin tror att alla problem kan lösas genom att skriva om språket eller omdefiniera kön, tradition och moral. Men när allt blir

relativt, blir ingenting heligt – inte ens sanningen.


Samtidigt växer globalismen, där lokala värden och nationell självbestämmanderätt ersätts av anonyma beslut långt bortom människors inflytande. På Åland ser vi hur vår självstyrelse långsamt urholkas av yttre tryck, samtidigt som vår kulturella särart ifrågasätts i namn av ”modernitet”. Vi säger nej till en utveckling där det egna alltid ska böja sig för det allmänna, där globalt tänkande betyder att det lokala glöms bort.Scruton beskrev samhället som ett ”vi” snarare än ett ”jag”. Han varnade för den rotlöshet som uppstår när allt blir politik och gemenskap reduceras till identitet och konsumtion. Den faran ser vi också här: när skolan görs till ett ideologiskt verktyg, när kulturpolitiken blir aktivism och när debatten om Ålands framtid reduceras till tekniska frågor, då glömmer vi det väsentliga – vad vi vill bevara och varför.


För oss är familjen, språket och kulturen inte kvarlevor – de är grundstenar för ett fritt samhälle. De lär oss ansvar, tillhörighet och respekt. Därför vill vi värna skolan som kunskapens rum, inte som ideologisk verkstad. Vi vill försvara yttrandefriheten – inte bara i teorin, utan i praktiken, mot den växande kultur där vissa åsikter tystas i namn av tolerans.

Åland är unikt. Vår självstyrelse, vårt språk och våra traditioner är inte självklarheter; de är resultatet av generationers arbete. Vi kan inte ta dem för givna. När vi försummar vårt arv förlorar vi inte bara historien – vi förlorar också framtiden.


Som Roger Scruton skrev: “Good things are easily destroyed, but not easily created.” Det är en påminnelse värd att ta på allvar. Åland behöver inte fler utopier. Vi behöver modet att stå fast vid det som fungerar, det som förenar, det som är vårt. Modern konservatism handlar inte om att blicka bakåt, utan om att bevara det verkliga mot det påtvingade – att försvara friheten, kulturen och människans värdighet mot ideologier som vill göra oss rotlösa.


Urd vill bidra till ett Åland där rötter och framtid möts, där gemenskapen väger tyngre än ideologiska experiment och där konservatismen åter blir en positiv kraft för ansvar, frihet och förankring.



Att bevara det som gör livet värt att leva – det är vår uppgift.

Kommentarer


bottom of page